Onsdag 16maj | Fia Hansson

Fia Hansson

Annons

Onsdag 16maj

Jag uttryckte mig senast igår inför en nära vän i klassen om hur mina “jag-skiter-i-allt” känslor börjar ta över. Dessa tankar har legat över mig länge och nästan talat om för mig vad jag borde och inte borde göra, och har för nästan varje dag blivit värre. Igår talade jag om för min spanska lärare att jag tänker strunta i att göra det muntliga nationella provet. Idag sket jag i de två sista lektionerna och bara drog – Endast för att “jag skiter i.” Jag bryr mig inte ett skit om jag får IG i spanska som jag har kämpat för att få godkänt i i fyra år nu, jag struntar fullständigt i om jag kommer in på gymnasiet i Älvdalen, som jag för bara några veckor sedan var beredd att ge upp och lämna allt för. Det skulle inte heller röra mig i ryggen om jag vart sängliggandes för att jag har tränat trots hög feber dagen innan. Och detta skrämmer mig nått oerhört, när jag kommer på mig själv och inser vad fan jag håller på med.

Någonting, inuti mig, säger att det inte spelar någon roll längre. Det inte spelar någon roll om jag är glad, om jag mår bra eller om min framtid blir som jag alltid har velat. Ni som känner mig vet att det inte är såhär jag fungerar egentligen. Jag har aldrig tidigare skolkat, bara struntat i ett prov, eller ens tänkt tanken att bara ligga kvar i sängen på morgonen och strunta helt i skolan – bara för att “jag skiter i”. Det är ju för i helvete inte ens en ursäkt.

Kommentarer

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons
stats